Resten om Filippinerna

Det kanske är dags att skriva klart om filippinerna eller vad tror ni?...
Sist jag skrev så var vi i Kawasangfalls, ett så magiskt stället, helt underbart! Efter en trecking genom vattenfallen så sov vi inte särskilt lång tid på natten utan tog en tidig bil till Cebus flygplats, och tur var nog det. När vi var påväg in i Cebu city så var det översvämningar av allt regn, folk gick med deras moppar på gatorna med vatten upp till knäna, och bilarna kom inte fram så det var en bra grej att vi åkte den morgonen. Vi flög iallafall vidare till ön Coron. Coron är en ganska lugn ö norr om den stora ön Palawan. I staden vi var så fokuseras det mest på dykning då det ligger ett flertal gamla japanska skepsvrak från andra världskriget utanför kusten. Det var riktigt häftigt att dyka på dessa och vi fick se så mycket. Vi såg en liten pygme sjöhäst (den är alltså JÄTTEliten) en riktgit stor red snaper (som är farliga) jättemånga lionfish och ja jag kan räkna upp väldigt många fler... Jag och Cherie tog iallafall våra Advance där på Coron och det blev jättelyckat. 
Det fanns även en hel del dagsturer som man kunde ta på Coron, vi var ute på en av dem som tyvärr blev mindre lyckad då Cherie blev väldigt sjuk under tiden vi var ute på havet med båtarna. Så vi fick åka snabbt in till hamnen igen och sedan var det bara att åka till sjukhuset, detta sjukhus var dock väldigt speciellt (hade inga tillgångar alls, man fick gå och köpa alla läkemedel själv på ett apotek, de hade inget rinnande vatten, inget toalettpapper, det var skitigt, vi låg i ingången i 6 timmar med dropp), det var en intressant upplevlese. Det jobbiga var att ingen av oss hade några mobiltelefoner med oss och sjukhuset hade ingen telefon heller så vi kunde inte få tag på Johan och Albin över huvudtaget, ja det var ingen rolig dag men jag lyckades övertala läkaren att vi skulle få åka hem i utbyte mot att vi kom tillbaka dagen efter för att se hur det var bara så det kändes bra. 
Vi stannade på Coron i några dagar för att Cherie skulle bli bättre och under den tiden hann både Johan och Albin bli matförgiftade...
 
Vi tog oss iallafall sedan vidare till El nido, El nido är stället där dagsutflykter är vad man gör, även vi åkte på en sådan, var ute två dagar på dykning (jag gjorde bara en då jag fick problem med astman). I El nido började vår resa gå mot sitt slut så alla började få lite hemlängtan så det var faktiskt skönt att få känna att snart åker vi hem. 
Vi tog en bil resa ner till Puerta Princessa från El nido, vi var bara där en natt men vi passade på att besöka det lokala ölbryggeriet vilket hade väldigt goda ölsorter, jag fick en favorit som var en mangoipa. Vi tog sedan planet vidare till Manila där vi stannade några nätter. Albin åkte hem till Sverige direkt, Cherie åkte 2 dagar senare, Johans kompis Erik och hans flickvän Emma kom och mötte oss i Manila och sedan åkte vi hemåt medan Erik och Emma började sin resa i Filippinerna där. 
 
 
Filippinerna var så otroligt vackert, det är svårt att beskriva hur det var men alla bör åka dit. Det finns storstad, strand, dykning och trecking, man kan göra precis vad man känner för. Vi besökte ju inte det typiska Boraqay (om det stavas så, vet verkligen inte) men vi var supernöjda då vi fick ut det vi ville av resan den sista månaden. Jag älskar Filippinerna och vill verkligen åka dit igen, det är tråkigt att det har börjat bli mycket kipnappningar och grejer där men vi fick höra att bara man vistades på rätt ställen och inte åkte ut själva i bushen så var det inga problem. Det är otroligt vackra miljöer där och vattnet är väldigt klart, jag tyckte det var klart i Malasyia men det är inget i jämnförelse med detta! Åh vad jag längtar tillbaka nu!
 

3 år sedan

Det är något magiskt med denna dag... Varenda 28 augusti de senaste 3 åren har det varit varmt och strålande sol, även om det varit nere på ca 10 grader dagarna innan så är det alltid varmt denna dag.
För 3 år sedan var värsta dagen i mitt liv, min mormor gick bort som hela mitt liv varit en extra förälder, en väldigt stor del av mitt liv. Tiden som väntade efter var svår, det var tufft att ta sig upp till skolan och att ta sig igenom alla ämnen med godkänt. 
Förra året så bestämde jag mig vid denna tid på året att resa är nog min grej men att göra det i Schweiz som au pair var inget för mig. Jag tog mig i kragen och åkte ut på min livs bästa resa i December förra året och var borta i lite mer än 5 månader. Och nu har beslutet kommit igen att resandet är verkligen det jag trivs i nu så snart åker jag förhoppningsvis igen. 
 
Men jag är så glad över att jag hade min mormor så länge i min uppväxt som alltid lärde mig att gå efter mina egna drömmar, stå upp för mig själv och vara självständig. Jag saknar henne mer än allt men vet att hon alltid är med mig, alla tankar går till dig idag mormor!
 
 
Visa fler inlägg